hejjlo

Jag har förmodligen bland de lyxigaste problemen man kan ha i mitt yrke. För det första har jag fått ett fast jobb. När jag gick ut så visste jag att det var omöjligt, det fanns inte ens i min värld att sikta mot något sådant, för det fanns inte. Men efter att ha fått det drabbades jag av motivationsbrist. Hela tiden har min motivation varit att klara mig en dag till som journalist. Det sista halvåret handlade allt om att få det här fasta jobbet. Det blev motivationen då. Sedan tog det stopp. "Nu då?" frågade jag mig själv.

Nu måste jag välja mellan två jobb. Först var det enkelt, det nya! Sedan insåg jag vad jag förlorar. Mina underbara arbetskamrater, världens bästa jobb, en tidning som är MIN, som ingen annan ens har fått röra. Alla människor som bor i Spånga är i princip mina, haha. Det är mitt revir. Under ett år har jag byggt upp en god och långvarig relation med så många människor. Tänk att det svider att tänka tanken att inte få prata med min favoritlokalpolitiker typ varje dag?

Grejen är den att min dröm länge har varit att flytta hem. Och i ett års tid har drömmen varit att få byta till Norrortsredaktionen. Men nu när det blir verklighet är jag inte säker på om det är en dröm eller mardröm.

Vad får jag? Nya arbetskamrater som säkert är super, en ny tidning som behöver bli bättre = nya utmaningar. Jag får Täby. Förut låg det så mycket bra i det. Kärlek till en kommun, närmare till mina vänner, min släkt, kanske till hästar. Ett område utan bomber och 12-åringar som knivskär varandra. Men vem blir jag om jag flyttar dit? Går jag tillbaka och blir den där naiva lilla människan som tror att alla har det som vi i Täby? Glömmer jag bort alla i Tensta, de som kämpar för en förändring? Stänger jag ute allt som händer i omvärlden och tycker att det är sjukare att föräldrar inte har råd att låta sina barn gå på hockey än att alla barn inte får samma möjligheter? Blir mitt helgnöje att åka runt i bilen mellan typ XXL och Elgiganten, och när det är riktigt festligt: Täby centrum? Tar jag på mig mjukisbyxor och åker till Mcdonalds?

Blir jag oallmänbildad, ointelligent, kanske rentav helt white trash?

Problemet i sig ligger inte att bo i Täby. Det är toppen, och jag drömmer varje dag om att kunna gå ut genom dörren och ta en sväng i skogen. Strosa fram på en skogsstig och bara njuta. Frågan är vem jag blir om jag både jobbar och bor där?

Den här helgen har varit sjukt jävla jobbig. I dag grät jag, i en blandning av rädsla för vem jag ska bli, hur mitt liv ska bli och över att jag kommer svika min nuvarande chef. Men jag vet också att när jag väl har valt aldrig kommer att se tillbaka. Det är en av mina största styrkor, att inte älta saker. 

Beslutet måste ske innan klockan 09.00 i morgon, så den som lever får se.