hejjlo

Sedan jag skaffade gymkort har jag verkligen fått tvinga mig själv till att gå och träna. Jag har gjort det men varenda gång har varit en plåga, jag har gått dit med en känsla av hat. Även på plats på gymmet så har det varit hemskt tråkigt. Min motivation har varit "det är bara en enda timme, en sån liten del av hela dagen som ändå kommer göra hela livet bättre". Och det är ju sant. För efteråt känns det bra och häromdagen började träningsglädjen nästan tränga sig på när jag satt och stretchade och lyssnade på "I like how it feels" med Enrique Iglesias och just då, efteråt, så gillade jag verkligen hur det kändes. 

Igår dök dock en helt ny känsla upp: jag ville gå till gymmet självmant! Kändes nästan för bra för att vara sant. Väl på plats på löpbandet njöt jag till max av att få springa och lyssna på One direction. Tänk att det var den mysigaste stunden på hela dagen igår!

Nu är jag glad över att fått uppleva lite av den här glädjen som jag kände ofta förut. 1D är verkligen toppen för motivationen!

 

Annars så går det typ nästan helt okej med ex-jobbet. Motiverar mig själv med att jag ska få åka skidor nästa vecka och läsa tusentals böcker!!! 

Måste även fundera på att åka till NY igen.